étymologie et compléments
- (étymologie manquante)
benarric
- singulier : benarric [benaˈrrik]
- pluriel: benarrics [benaˈrrit͡s]
- prononciations
- l. : [benaˈrrik]
- benorrit, benarrit
substantif masculin
- ortolan
- R2 : Cantalausa 2002, Alibert 1997, Balaguer et Pojada 2013